SVD 000415
Amerikanskt bakvatten

Niklas Enebloms val av teman, motiv och referenser är mycket amerikanska. Det kan vara lätt att avfärda honom som en ganska ordinär svensk avläggare till samtida konst som främst förknippas med USA – särskilt med västkustens stadsmiljöer och undergroundkultur. Vill man göra jämförelser kan man mobilisera en mängd namn ur denna tradition: Edward Ruschas textbaserade bilder från 60-talet och framåt, Catherine Opies besatthet av den kaliforniska envåningsarkitekturen, Raymond Pettibons och Olav Westphalens teckningar med deras referenser till serier och konsumtionskultur, etc.
Men vad Eneblom främst har gemensamt med dessa konstnärer är kanske intresset för USA som de knäppa historiernas förlovade land – förvisso har även hans födelseort Arvika betytt en del i detta avseende. Olav Westphalen tecknade inventering av olika sorters bisarra amerikanska museer har en släktskap med Enebloms samlande av självupplevda, avlyssnade eller fiktiva historier. Dessa historier blir det viktigaste materialet i hans bilder, med titlar som ”Park Here – Allt jag har gjort i New Orleans”. Även den omständliga, detaljerade tekniken är mycket amerikansk, ger associationer till Grant Wood och Andrew Wyeth (som Eneblom för övrigt har parafraserat).
Att Eneblom ganska obesvärat kan röra sig in och ut ur stilar demonstreras av en bild i den nya utställningen på Galleri Magnus Karlsson – en liten anspråkslös, impressionistisk landskapsstudie. De övriga bilderna är av det vanliga berättande slaget. Temat är avlyssning och stjälande hotellstäderskor – som i ett dockskåp eller modellbygge skildras dessa aktiviteter med pedantisk noggrannhet. Enebloms bästa berättelser är mycket störande, ger en känsla av att verkligheten inte är vad den borde vara. I sämsta fall ger de inte mycket mer än ordinära, stereotypa USA-myter och referenser till diverse föregångare inom roadmoviegenren.

Fred Andersson