DN På stan 2000 Egotripp i gränslandet. Ett sjaskigt motellrum i Fenix, Arizona. Randiga bizarra tapetkombinationer från 70-talet. På toaletten står Slim, en hemlös krigsveteran, tillsammans med en prostituerad. På sängkanten i det angränsande rummet sitter en ensam man och gläntar oroligt på gardinen. En ungkarlslya på Hisingen, näst intill maniskt återgiven med sin detaljrikedom. Intill en fiktiv lägenhet, på golvet ligger sladdar i ett enda virrvarr, som ett slags fobi. På en hylla står en bandspelare. Ett antal ledningar leder in till det angränsande rummet… Rumsliga bilder, visst, so far, men det är oroliga rum, de ger intryck av att vara buggade, Niklas Eneblom har försett dem med avlyssningsapparatur. De ibland isometriska perspektiven, sedda uppifrån, eller kanske snarare stämningarna i målningarna, är som gjorda för att vem som helst skulle kunna drabbas av paranoia. – Tidigare dokumenterade jag händelser, nu har jag övergått till att olika tillstånd och faktorer, Säger Niklas Eneblom. Konstnären Niklas Eneblom, född i Arvika 1964, utbildad vid Konsthögskolan Valand i Göteborg, debuterade hösten 1997 på Galleri Magnus Karlsson. På samma galleri ställer han ut olja på pannå och blyertsteckningar på papper. – Målningarna ger en känsla av obehag, av hot. Samtidigt är de en enda stor egotripp, hade rummen verkligen varit försedda med mikrofoner hade den oinvigde fått lyssna till riktigt roliga samtal, säger Niklas Eneblom. Som betraktare undrar man: har historierna någon verklighetsförankring? Har Niklas Eneblom varit utsatt för buggning eller är det ren och skär inbillning, rent av synvillor? – Jag tar det jag har i bagaget och exploaterar det, säger han. ”Northern Florida RoomService”, ett överskådligt fantasirum. Tre hotellstäderskor i lika snygga rosa uniformer ger vid första anblicken sken av att städa, men hoppsan! Vad gör de egentligen? En av dem rotar i en väska, en annan far fram med våtdammsugaren eller vad är det? Och vad är det för apparat Niklas Eneblom placerat i taket? – Det är något som pågår… något outtalat. En annan av målningarna ”A Typical Rental with Microphones. I baksätet på hyrbilen utan tak ligger en bandspelare. Föraren tycks ha lämnat fordonet. I landskapsbilden hittar den uppmärksamme betraktaren en alligator, men vilken roll spelar den? Iakttagaren av en thriller, eller va? Om det inte vore för den skräckinjagande bandspelaren i baksätet skulle man tro att Niklas Eneblom haft för avsikt att göra en studie av en strandkant. De mindra målningarna är tagna ur sina sammanhang, som ”Speaker”. Den liknar en manet försedd med röda, dansande ben. Palmer är exotiska, men samtidigt ger de ett ogästvänligt intryck med sina hårige stammar och tjocka feta blad. Men det går att göra en hygglig komposition av dem, som ”On the Beach”, en palm på någon strand. Även här hittar man det maniska upprepandet. Löv på löv, på löv, på löv… – Men man måste besinna sig, annars förlorar man relationen till måleriet. Susanna Hellberg