DN 971031 Resa bland genrer Ett gäng rånare, alla iförda masker så att de ser ut som klonade versioner av Olof Palme, är just på väg ut ur en banklokal. Scenen är återgiven snett uppifrån. Om det inte vore för att Niklas Enebloms målning ”Palmeligan” såg ut som en originalruta till en vuxenserie, skulle den kunnat vara hämtad från någon billig gangsterfilm. Det är just här, i en blandvegetation bestående av fin- och populärkultur, fanzines, undergroundserier, B-filmer och verkliga händelser, som Niklas Enebloms utställning på Galleri Magnus Karlsson hemvant rör sig. Hans målningar, teckningar och objekt bildar en grabbig värld dominerad av bilar, brudar och booze. Genom ett lekfullt spel med sociala och kulturella klichéer och stereotyper genomför han ett ”puerilt” attentat mot svenssonvärldens blodfattiga konventioner. Utställningen formar sig till ett slags planlös roadmovie, som vindlar sig fram från Mexikanska golfen via svenska riksväg 45 till ett knivslagsmål i konstnärens hemstad Alingsås. ”Hardy Land” heter en stor, färgstark målning av ett trädlöst landskap som, inbillar jag mig, skulle kunna vara hämtat från den amerikanska västkusten på gränsen till Mexiko. En rosaröd pil ovanpå vad som ser ut som ser ut som en blank reklamljuslåda slokar en geléartad fallos. På andra sidan den ödsliga landsvägen står bokstäverna H, A, R, D, Y uppställda på några svarta skrangliga pinnar. Namnet på någon för länge sedan glömd guvernörskandidat? Hardy land, det hårda landet? Oliver Hardy? Jag vet inte, men en suggestiv målning är det i all fall. Niklas Enebloms bilder är ofta komprimerade små berättelser. Men både vad de berättar och sättet de berättar det på verkar inte passa in i någon på förhand given genre. ”Satanisk september (en grej som hände)” utgör exempelvis en frejdig blandning av serieteckning, litterär novell, kriminalreportage och medeltida bildberättelse. À propos booze. På golvet står ett antal spritflaskor i en ring. Men i stället för kork eller kapsyl är dessa flaskor försedda med små huvuden i målad lera. Den där blonde, är det inte likt general Custer, alla småpojkars hjälte? Den där, ser inte han ut som en medlem i Hells Angels eller Bandidos? Och det svarthåriga huvudet ovanpå en flaskkropp med isländsk Death Vodka liknar det inte en dyster satanist? Detta ”spirituosa” sätt att använda spritflaskor för att karaktärisera olika sociokulturella schabloner eller typer är både träffande och roligt. Niklas Eneblom (född 1964) som är utbildad vid Valand, är inte precis någon förnyare av konstnärliga uttryck. Men hans vingliga strövtåg genom genrernas ingenmansland är ändå lockande att följa. Lars O Ericsson